Foto: Erik Liljekvist och Ögärdets Bibby  

Min jägarkarriär tog fart år 2003 då farsan kom hem med den första stövaren till vårt hus, en finnstövarvalp vid namn Nixon. Innan dess har det alltid funnits harhundar i huset, dock rödvita och en modell lägre. Genom åren har det har blivit många dagar och många harar som lurat oss och han bär stor skuld till att jag har det intresset jag har, det är lika mycket han och min andra stövare som jagat in mig som jag dem. Dem har lärt mig mycket om jaktlust och skärpa och att arbete lönar sig. Trotts att Nixon är en harhund har jag idag fastnat för rävjakten och har nu en finntik som jag jagar huvudsakligen räv med. För mig finns det inget som slår känslan man får när bössan ligger mot axeln, hunden eldar på för fullt och man vet att när som kan räven försöka smyga förbi framför pipan. Det är det jag kallar jakt och det är därför jag går till skogen så ofta som jag gör. Den senaste säsongen hade jag över 120 dagar i skogen med min Nixa, så stövarjakten är idag ganska mycket mer än bara ett intresse. Jag accepterar de flesta fel hos de hundar jag jagar med, bara de har högre jaktlust än mig själv och är ärliga.

    År 2010 ringde en kompis till mig och frågade om jag inte ville ha en Stövare. Hunden skulle tas bort då den hade en förkärlek till älg och rådjur, det var ganska fina linjer bakom och hellre ett drev för mycket än ett för lite. Första säsongen blev det mycket svett och tårar och idag är jag ganska förvånad över att jag inte fått en infarkt. Blodet fick vänta till säsongen efter då det började trilla rävar framför henne. Idag är hon till 99 procent RR och i efterhand kan jag tala om att det var helt klart värt varenda droppe förlorad kroppsvätska. Det gjorde bara resultatet till en bättre belöning.

    I min närhet kommer det troligen finnas Stövare tills den dag jag ligger i backen, frågan är hur det kommer se ut på andra håll. Personligen så tror jag mycket på den ökande rovdjursjakten. Alla kan inte gilla harjakt och stövaren är en utmärkt hund att jaga rovdjur med. Allt fler yngre väljer att skaffa ”rovdjurs-stövare” och jag ser inget fel i det, när dem blir gamla så kan dem ta över harjakten. Enligt mig är det dock viktigt att inte blanda ihop harlinjer med rävlinjer. Det blir bra provhundar men det gynnar inte de hundar vi vill jaga med. En rävhund och en harhund ska ha olika egenskaper. Jag tror även att det är viktigt att få yngre engagerade i våra lokalklubbar, låta dem sitta med på möten, ha familjedagar mm. Ge dem uppmärksamhet och uppskattning, vara positiva helt enkelt och släppa in den nya generationen. Det kan inte alltid va som det alltid har varit.

Erik Liljekvist