God dag,

Vilken dag det är ute. Strålande sol och några minusgrader. En sån där perfekt dag för att jaga hare på. Men vad gör man? Jo man jobbar...

Men man måste dra in pengar så man kan hålla på att jaga också. Jag och bror åker iväg imorgon till "KÖJJA" och jagar i några dagar. Som väder ser ut nu så kommer de att komma lite snön. Så vinterdäcken är påsatta så man håller sig på vägen. Idag bjuder jag på en fredags historia som Mikael Nilsson skrivit.

Hoppas alla får en trevlig helg...

Gunnar Och Gustaf

Älgjakten var viktig hos oss och inne­bar inte bara en massa kött utan också en tid med spänning och förhoppning. Jag var 6 år när jag började terrorisera gubbarna i jaktlaget om att få följa med. Naturligtvis fick jag följa med pappa men det var ju ännu mer spännande att följa någon annan i jaktlaget. När dessa händelser inträffar är jag 10 år och deltog som vägvisare/GPS åt de hundförare som inhyrdes.

Selets Jaktlag bestod av 10 jägare allt från bönder till kostymnissar. Där fanns också två udda figurer som var som hund och katt men på något vis ändå mån om varandra. Det var ”Gunnar Ti Jankes” som drev ett för tiden ganska stort jord­bruk tillsammans med sin bror och syster. Gunnar var en välmående bonde och det syntes då knapparna mitt på overallen aldrig varit knäppta. Och den overallen tror jag aldrig han tog av sig förrän det var dags för träfracken. Han åkte om­kring i en grön Volvo 145 från 1969 som han betalade kontant. Han köpte en BM Volvo skördetröska i samma veva när han ändå hade åkt in till Umeå. Även den betalades kontant. Gunnar var in i märgen vit men blev lätt röd i ansiktet och på grund av alla färgskiftningar fick han till slut smeknamnet ”Regnbögan”.

Den andre var ”Gustaf Ti Nings Nings” en mager granne, storsnusare och en spjuver utan dess like. Han var minima­list och levde på kaffe och snus.

Sista söndagen före älgjakten hade man den obligatoriska älgböna och efter det gjorde man den sista finjusteringen av bössan. En hel masonitskiva hade spikats på en träram och stod uppställd på 80 meter klar för perforering. Något träff­område fanns inte utan man höll mitt i. Vid den här tiden var det endast en jägare som hade kikarsikte. En sörlänning och det var med skakande huvuden man såg på detta märkliga rör. Först ut var ”Gun­nar Ti Jankes” som med stor omsorg lade sig i dikeskanten och lade bössan på den ryggsäck som fungerade som stöd. Gun­nar hade köpt ett nytt Amerikanskt vapen i kaliber 270 Winchester. Grannen Gustaf hade inte mycket till övers för detta gevär utan skrockade lite hånfullt när han jäm­förde patronerna med sina. Gustaf hade en 9 hela 3 och ordet ärtbössa förekom en del i jämförelsen. Nu låg Gunnar och siktade och siktade när Gustaf utbrister.

– Tryck å… vi ha int helle dagen på oss och i samma ögonblick small det.

Gunnar steg upp ur diket högröd i ansik­tet efter att ha hållit andan inför skottet. Hela gänget stegade ner för att markera. Ett hål fanns och det var väldigt nära mit­ten. Men Gunnar var inte nöjd utan ville justera lite och prova ett skott till. Han öppnade bakluckan på bilen och tog fram en hammare. Och det var med stora ögon gubbarna såg hur han skulle knacka till siktet lite. Nu var Gunnar inte känd som någon finlirare precis utan han drämde till siktet ett par gånger som till slut loss­nade. Gustaf utbrast i ett gnäggande utan dess like och visade upp alla fyra tänder som fanns kvar. Snusen rann och han torkade sig med rockärmen ideligen.

– Ja dem gör ba riktiga byssen i Ame­rika säger Gustaf medan Gunnar nervöst försöker att återställa siktet ungefär där det satt.

– Hölle mens du rappel ve byssa se ska ja dra å en smäll säger Gustaf.

Gustaf sätter sig bara på huk tar sikte och skjuter. Samtliga går ner och ser ett kulhål längst ner till vänster på skivan.

– Japp då vet jag säger Gustaf

– Bara att hall opp åt höger då säger han, hänger bössan över axeln och stegar iväg.

Nu är det sörlänningen Henriks tur. Han börjar med att rita en ring stor som en tallrik på masoniten. Skjuter fyra skott och sätter samtliga inom träffområdet. Nu börjar det diskuteras om det inte är fusk med kikarsikte.

– Dem ha ju int en chans älestackare hör man bland gubbarna.

Gunnar har nu fått fast siktet och vill pro­va ett skott till. Han förbereder sig lika noggrant och skjuter. Vid markeringen kan man konstatera att skottet tagit 50 cm till vänster om mitten. Och man tycker att han borde prova ett skott till. Men nu tycker Gunnar att det får vara nog.

– He gå ju int å skjut opp alla skötta dell ingen nytta säger han och slänger in bös­san i bilen.

Nu var det klart för älgjakt. Nu skulle bara passen fördelas och man började att passa vid åkrarna på morgonen. En del gick och la sig i lador på kvällen medan andra smög ut på morgonen. Gunnar hade en ovana att alltid mjölka sina kor vid midnatt vilket innebar att det inte blev så mycket sömn innan det var dags att gå och sätta sig på pass. Gustaf däremot var ordentligt utvilad och hade redan satt sig på sitt pass. Det var lite kylslaget denna morgon och det var nog tur för Gunnar som då lyckades hålla sig vaken. Men nu hade solen börjat titta fram och värmde gott de frusna jägarna. Gunnar hade sitt pass bredvid en väg och framför sig hade han ett hygge där man hade sett älg under sommarkvällarna. Men nu började det att bli alldeles för varmt och bekvämt för Gunnar som började nicka till lite då och då. Till slut fanns ingen återvändo utan John Blund tog över. Gustaf som mycket väl visste om Gunnars situation hade förberett sig lite extra denna morgon. Klockan började närma sig åtta och nu var det dags för samling. Gustaf tog sin cykel och cyklade försiktigt fram mot hygget där Gunnar satt i ett torn. Han klev av cykeln 50 meter från tornet och kunde till sin förtjusning höra snarkning­ar från tornet. Han tog av sig ryggsäcken och tog upp en älgklöv som han haft i frysen sedan fjolåret. Smög försiktigt fram och gjorde ordentliga avtryck på vägen alldeles vid tornet. Smög tillbaka stoppade klöven i ryggsäcken och cyk­lade fram till Gunnar.

– Hallå! int sitt du väl å söv ti torne ro­pade Gustaf. Gunnar harklade sig lite och i en hast var han nere från tornet.

– Nej, nej int söv ja på passe int säger en något besvärad bonde.

– Men va have gått jenna då säger Gustaf och kliver av cykeln.

– De här spöra fanns då int i går kväll säger Gustaf och tittar med plirande ögon på Gunnar. Gunnar stelnar till och ser till sin stora förvåning ett färskt älgspår 10 meter från tornet.

– Fan va rö du je, int ha du väl solbränt de på möran säger Gustaf.

– Men… hur, jag menar när stammar Gunnar.

– Ja du int val skutte öm man sitt å söv på passe småskrattar Gustaf mycket nöjd över morgonen. Han slänger sig upp på cykeln och åker iväg till samlingen. Gun­nar dyker upp en stund senare men slip­per förklara sig då Gustaf inte nämnt nå­got om spåret. Nu skulle det ju jagas med hund och det var ingen av dom som vill visa upp detta spår. Färska älgspår fanns över vägen vid Jöremyra så det blev där man skulle prova. Gunnar fick ett bra pass och när hunden fick upp så blev det ståndskall 200 meter från Gunnar. Efter en halvtimme blev det gångstånd som rörde sig sakta mot Gunnar som nu lyste som en tomat i tornet. Blodtrycket var nog på topp när han ser hur en pinntjur rör sig genom skogen för att så komma i pass för Gunnar.

Han avlossar skottet när tjuren skall pas­sera en traktorväg men till sin förvåning reagerar inte älgen på skottet.

Utan försvinner ur sikte och något fler skott blir det inte. Gunnar sitter kvar i tornet tills hundföraren anländer.

- Hörre gick he säger han.

- Ja no bort’n ligg inne rise tyck ja säger Gunnar.

Nu har också Gustaf anlänt och ett par jägare till.

- Vor’s ha du’n du ha väl int bomma ve ny byssa din…. säger Gustaf

Några blodspår finns inte men hundfö­raren hittar lite älghår. Gunnar som har skiftat i alla regnbågens färger känner sig inte helt bekväm i situationen.

Hunden är alltjämt borta och det börjar mer och mer se ut som ett bomskott. Kanske inte så konstigt efter bekymren vid inskjutningen. Nu kan inte Gustaf vara tyst längre.

– En Amerikansk ärtbyss ja säg då ba de… få ja ta på me vadmalsbyxen å ställ me på femti meter ska du förbanne få skjut me baki röva.

- Nä vet du va ja tyck…. Du ska för fan köp de en Boforskanon säger Gustaf och utbrister i det där gnäggande skrattet som påminner om en svårstartad bil.

Detta var ju signalskottens tid och Gun­nar tyckte någonstans i sitt inre att det inte var någon större fara. Han hade ju bara behövt avlossa ett skott!

På eftermiddagen intog man samma pass som man hade haft på morgonen. Alla satt och tittade på sitt hygge, eller sin åkerplätt och fick minsta rotvälta eller buske att likna ”Stortjur’n”. Plötsligt bröts tystnaden av en avlägsen knall. Var det en ”Selsjägare” eller..?? När så sig­nalskotten kom börjar man förstå att det är ”Sörlänningen” Henrik som med sitt nya kikarsikte fått en älg i sikte. Och han gjorde inget misstag utan fällde en grann 8-taggare. Nu stöp inte tjuren på plats, vilket en del tyckte var konstigt med sådan utrustning, utan han gick 200 meter in i ett mycket besvärligt område med både myrmark, bäckar och snårig skog. En del föreslog att man skulle lämna älgen ”åt räven”, några föreslog att man skulle sälja den där den låg, men beslut togs om att man skulle hämta Nord­svenska hästen Gullan. Innan Gullan var framme var det kolsvart och hon gjorde en riktig kämpainsats och strax före tio på kvällen var älgtjuren upphissad i hölogen hos ”N’ Ivar ti Arvids”.

Två dagar senare skulle så denna älg styckas och stämningen var minst sagt uppslupen då en och annan slaktsup före­kom. Det skröts, det röktes, det skrävla­des, det dracks, det sjöngs och det dracks lite mer…. Jo då... Se atte!! Var nog kvällens mest använda uttryck.

En styckmästare var inhyrd för att allt skulle gå rätt till och att rättvisa köttlotter skulle fördelas. Med tanke på tillståndet hos jägarna var nog det en klok inves­tering för mycket hade nog annars gått till köttfärs. Styckningen var klar och köttlotterna var klar för lottning. En viss anspänning kunde man se hos de överför­friskade jägarna när dom drog sin lott.

”N’ Gustaf ti Nigs Nigs” hade under hela kvällen varit försiktig med dryckerna och ”N’ Gunnar ti Jankes” drack inte alls. Gustaf hade dessutom frågat Gunnar om skjuts eftersom han inte hade någon bil. Nu packades köttet i trälådor eller andra kärl för att forslas hem. Gustaf hade en stor trälåda som han vid ett obevakat ögonblick preparerade med ett varv av tegelsten i botten och la sedan en svart sopsäck ovanpå. Alla packade sina kött­lotter, en del sjöng lite fulvisor, men nu var styckningen över och alla var på väg hem. Gunnar hade lastat sin låda, med hjälp av Gustaf, och nu var de på väg för att hämta Gustafs låda. Gunnar tar tag i handtaget och på tre skall de lyfta. Han spänner tag och lyfter och nu blir trycket för stort inne i Gunnars buk.

Han drar iväg en riktig rökare samtidigt som han känner hur fruktansvärt tung Gustafs låda är jämfört med sin. Paniken sprider sig i hans huvud och han skriker.

– Stopp för fan….hä jätt delas öm. – He je nå fel på lottningen säger Gunnar som nu skiftar mellan rött och blått.

-Hur i fan jere dela då köttlåa Gustafs jer se satans tong. Gustaf som nu har uppen­bara problem att hålla sig. –Ja tro han ha dela ätter hur man si ut å behöva nä säger han och brister ut i skratt. Gunnars ögon är svart men han brister själv ut i skratt när Gustaf avslöjar sin barlast. Nu brister hela jaktlaget ut i ett hejdlöst tokskratt och nu bestäms det om fortsatt samkväm efter att köttlådan transporterats till hem­met.Vad som hände under kvällen vet jag inte eftersom jag pga. min ålder inte fick närvara. Men något måste ju ha hänt då endast tre av tio jägare dök upp på morgonsamlingen dagen efter….

Mikael Nilsson Umeå

    Jag erhöll idag tidningen Jägaren och upptäckte att allt går framåt och allt förändras i vår värld. Förr såg en varg ut som en varg men numera får den se ut hur som helst. Pärmbilden på det i dag erhållna exemplaret av Jägaren visar nämligen...

  Hej, Som ni ser så har inte mina inlägg duggat tätt den senaste tiden. De beror på att tiden och orken inte räcker till. På jaktfronten har de inte hänt så mycket. Jakten är i stort sett över. Snön och skare sätter stopp för all jakt med ...

  Hej, I helgen kommer det att hållas ett unghund-SM för Hamiltonstövare att genomföras. Hittills är det 60 hundar anmälda. Villkor för deltagande: Hunden (Hamiltonstövaren) får ej ha fyllt 4 år den dagen som provet genomförs. Pr...

  (En extremt viktig varg i Sverige, men på andra sidan östersjön kallas dom hybrider)   Då får alltså den extremt viktiga ”varg” tiken leva kvar ett tag till. Förvaltningsrätten i STOCKHOLM tog beslutet idag att skyddsjakten på gu...

  Hej,   När man har en bit att köra till sin jaktmark så är det svårt att avgöra hur vädret ser ut dit man ska. De blir som svårt att planera om man verkligen ska fara ut eller inte. I lördags var det en sån dag som gjorde att man tvekade. Fö...