Dagens bloggare är Anders Bihlar från Dalarna. Han berättar om hur det är att jaga i vargland med stövare.

En kanske tänker om när man läsar om hur de har det där nere. Hoppas ni får en trevlig läsning.

I Dalarna är det fortsatt med en lätt obehagskänsla som man släpper sin stövare. Speciellt i början av säsongen då det är barmark och man inte vet var vargen är eller hur många nya det har blivit under yngelsäsongen. Tyvärr är det väldigt många jägare som har valt att avsluta sin jaktliga bana genom att inte köpa en ny hund då man pensionerat sin gamla trotjänare. Det märks tydligt i registreringssiffrorna på stövarvalpar och det märks i skogen där det blir tystare för varje säsong.

Inför den historiska första vargjakten sistlidna vinter fanns en gryende optimism om att kanske, kanske kan situationen nu äntligen börja bli bättre för oss jägare. Efteråt har den känslan grumlats av det låga antalet vargar som fick skjutas, medias och ”allmänhetens” avsky för den jakten och forskarnas eftermäle att det egentligen måste skjutas betydligt fler vargar för att hålla stammen under kontroll. Varför är forskare och myndigheter så fega och ryggradslösa att de inte kan sätta rätt nivåer i förväg och sedan stå för detta?

Ifall det blir fler jakttillfällen på varg så kan det ha det goda med sig att en viss rädsla för människor och hundar kan spridas bland vargarna så att de drar sig undan från områden där de störs. Kommer vi till ett läge som det beskrivs i gamla böcker om att vargen sprang miltals vid kontakt med människor så blir situationen helt annorlunda för oss jägare.

För övrigt har vi haft ett gott föryngringsår i Dalarna med mycket sork, många harungar och lämpligt väder. Det kan bli en bra jakthöst men kom ihåg att starta er stövare på jaktprov tidigt på barmarkssäsongen!

Anders Bihlar

Dalarnas Stövarklubb