Naturligtvis kan inte några hundra svenska individer av världens vanligaste stora rovdjursart, vargen, ha så stor betydelse som debatten ger sken av – varken för jakten, jordbruket, samhället, miljön eller ekologin.

Orsakerna till vargdebatten måste helt enkelt vara flera:

Läs vidare: http://www.de5stora.se/aktuellt/kronikor/detalj.asp?ID=4330

Antal portioner: 6 Ingredienser

ca 2 ca 2 kg styckad hare
100 100 g rökt fläsk
200 200 g steklök
300 300 g kärnfria katrinplommon
salt och malen vitpeppar
ca 150 ca 150 g kantareller
Marinad:
1/2 1/2 flaska enkelt rött vin
5 5 kryddnejlikor
1 1 tsk timjan
1 1 lagerblad
Sås:
1 1 dl vispgrädde
1 1 msk vetemjöl
2 2 msk rönnbärsgelé

1. Blanda marinaden. Lägg i haren och ställ den svalt över en natt. Sila marinaden och spara den.

2. Tärna fläsket och bryn det med löken i en panna. Lägg detta i en gryta. Bryn därefter harbitarna i pannan och krydda med salt och peppar. Lägg över dem i grytan. Slå på lite av marinaden

3. Småkoka under lock ca 1 1/2 timme eller tills köttet är mört. Lägg i katrinplommon och svamp efter 1 timme. Späd med resten av marinaden. Ta upp köttet, slå i grädden blandad med mjöl och koka såsen 10 minuter. Smaka av med gelé.

Det behövs inga toppredatorer över huvud taget. Det största rovdjuret som lever i ett ekosystem benämns helt enkelt toppredator, men utan specifierad funktion eller uppgift.
Jag har själv argumenterat emot uppfattningen att arter behövs, har en funktion eller är viktiga, i det ekologiska systemet (vilket nu för tiden ständigt upprepas).
Denna fråga är inte biologisk, utan filosofisk. Tjatet om arternas funktion faller platt till marken om vi till fullo tar åt oss av Darwins förklaringsmodell. Varje art har ett enda syfte och det är att försöka överleva, på individnivå, med några undantag för de arter som lever i samhällen, bin t.ex De effekter som våra största rovdjur ger i naturen sköter människan bättre, humanare och billigare.
Våra rovdjursforskare försöker förgäves hitta uppgifter och fakta på att t.ex vargen behövs i vår natur men de kommer att få bita i det sura äpplet tack vare Darwin. Men rovdjurseliten (de som har det till yrke och sysselsättning) kan ju luras och få mängder av människor att tro att så är fallet, de har ju sina jobb att värna.
Hittills har forskarna emellertid misslyckats med att visa att närvaron av stora rovdjur gör något bättre för någon, däremot blir mycket sämre för många. På ställen som varit utan stora rovdjur under lång tid går det ej heller att visa att något blivit sämre, tvärtom har mycket blivit bättre för de som sluppit de stora rovdjuren. Ingen någonstans i världen, i någon världsdel, tillåts stora rovdjur nära människornas befolkningscentra. Undantag finns och det är på de platser där experimenten med den nya (30 år) galna rovdjurspolitiken drabbar ortsbefolkningen.

AV: Kennet Eriksson